Christel Liljeström (Rkp) 10 kuukautta sitenSkolnätsutredningen har presenterats för politikerna. På presentationstillfället kunde jag notera att slutresultatet blivit det man önskat; genom att utgå från valda fakta ser alternativen ut på ett visst sätt.
Jag måste naturligtvis konkretisera:
– man har inte särkilt den svenska och den finska utbildningen utgående från synen på skola eller tradition. Med detta avser jag den tradition vi på svenska sidan har av decentraliserade närskolor i motsatts till finska sidans önskan om centralisering. På svenska sidan är skolan mer än en pulpet, den är en del av den finlandssvenska kulturen.
Man har utgått ifrån ”ideal” om enhetsskolor för åk 0-9 som treseriers skolor vilket medför c 600 elever i enheten.
– man har utgått ifrån en önskan om nya enheter. Men inte kunnat se att nya enheter kan byggas vid befintlig infrastruktur.
- man har inte utgått ifrån av kommunstyrelsen godkända planläggningsprogram och av fullmäktige fastslaget prioriteringsområde för privata områdesavta.
Jag vidhåller min kungstanke: först borde vi utgående från Generalplanen Sibbo 2025 och dess styrning av tillväxt fundera ut hurudana skolor vi vill ha i kommunen. Och utgående från den analysen fastställa hur skolnätet kunde se ut. Sedan är det först dags att utgående från det värdera de ekonomiska följderna.
Ett konkret exempel:
Man föreslår att i samband med Nickby Gårds nya område bygga ett nytt skolhus för c 550 elever varav 180 skulle vara svenskspråkiga. Detta skulle vara en skola för åk 0-6. Ett par år senare (2016) sedan skulle den utvidgas med 250 elever till för åk 7-9. Totalt 800 elever med inslag på 180 svenskspråkiga…
På svenska sidan skulle elever bosatta i Södra Paipis, Borgby och Mårtensby flyttas dit och respektive byskola stängas.
Samtidigt har vi i planläggningsprogrammet fastställt att Borgby skall planläggas med början i år och därmed skulle förutsättningarna för c 400 nya bosättare i området finnas om ett par år.
Samtidigt delar man upp Södra Paipis eleverna till Nickby gård respektive Norra Paipis.
Utgångspunkten har också varit att antalet svenskspråkiga barn bibehålls konstant. Fakta visar att åldersgrupperna som kommer till de svenska skolorna är c 10 % fler än vad mantalskrivningsspråket skulle medföra. Jag förstår att flere tvåspråkiga familjer väljer svenska skolan just för att den är en närskola och en del av byns identitet. Med skolnätsutredningen skulle denna faktor falla bort.
Enligt mig går skolnätsutredningen stick i stäv men min politiska uppfattning: kommunens styrka ligger i att växa utgående från nuvarande basinfra: centrum är centrum med ex spårbunden kollektivtrafik men byarna en viktig och livskraftig del. För att stöda tanken på närservice skall byarnas livskraft basera sig på dagvård och skola i egen by. Oberoende om skolenheten har undervisning på finska eller svenska.
Jag håller med rektor Holmqvist som i dagens Borgåblad konstaterar att ordet ”byskola” kan gå till det förgångna. Vi skall tala om ”närskola”. Men i sak: ordbytet ändrar väl inte på strukturen eller principen?
10 kuukautta siten, näytetty: 323