Vissa frågeställningar lever länge med inom det kommunala. Ibland kan man dock med segt och envist arbete få ett slutresultat som är bättre än förslaget.

För knappt 4 år sedan föreslog nuvarande kommunstyrelseordförande i en motion att kommunen skulle gå in och tvångsinlösa mark i Nickby. Det är fråga om de s.k. Hedvalls åkrar, strax öster om ån mot Östanåparken.Jag minns hur han gick stort ut i Helsingin Sanomat med att kritisera kommunen som tillät sitt centrum att vara åker. Genom att just då det fanns tryck från grannstäder, gå och ”kacka i eget bo” väckte en del sura tankar i min hjärna.

Jag kunde inte heller då förstå tanken på att tvångsinlösning skall vara lösningen på alla problem kring markanvändning och planläggning. Förhandlingar inleddes, samtal i respektfull anda med markägarna inleddes och nu har vi ett färdigt avtal som baserar sig på frivillighet i markplaneringen på området.

Planläggningssektionen behandlade avtalet i går kväll och gav grönt ljus för att föra ärendet vidare till kommunstyrelsen.

Ett annat ”brådskande” ärende var i vintras då kommunstyrelsen i rask takt förde fram kravet att tvångsinlösa mark i Kallbäck för framtida arbetsplatsområde. Nu talar vi om Ullbergs skog och åkrar. Styrelsen ritade för säkerhets skull in 23 ha för ”framtida behov”. Ingen tid fanns för diskussion utan man röstade fram ett förslag att tvångsinlösningstillståndet skulle föras till fullmäktige för beslut.

Trots detta inleddes diskussioner och man började söka efter konstruktivare alternativ. Efter många koppar té, telefonsamtal och förhandlingar hade vi i går förslag på tre olika avtal kring detta. Visst förstår jag att markägarna helst skulle ha fortsatt äga allting själv, men avtalen andas i alla fall acceptans och respekt. Markägaren säljer 11 ha, reserverar/köper en industritomt till fastställt pris, inköper ett par hektar betesmark samt går frivilligt på sikt med sin markägo in i markplaneringen för ett större område.

Skall kommunen klara av framtida utmaningar med tillväxt och markanvändning, måste kommunen bli mer ödmjuk. Vi kan inte göra allt själv – och allra minst genom tvång! Kommunen har ju starka trumfkort ss markanvändningslagen och planläggningsmonopol. Markanvändningsavtal, kompanjonsavtal, frivilliga köp och gemensamma projekt med andra intressenter är enligt mig enda framkomliga vägen.