Tilltron till rättssamhället Finland fick igen en törn. Först beslutet om annektering, sedan beslutet att annekteringen inte behöver kosta något, sedan tolkningen att polis får våldföra sig på ung flick… och nu anser lagtolkarna att en gammal farmor inte hör till kärnfamiljen utan får utvisas.
Land skall med lag byggas…javisst…men lagen borde också tolkas utgående från medmänsklighet och rättvisa.

I förhandlingarna mellan Nylands Förbund och Östra Nylands Förbund framkom igen en gång att detta inte blir lätt. Statsrådet har gjort beslut om att fusionen skall ske 1.1. 2011 så nu finns det ingen förståelse kvar för att göra detta med hänsyn och smidighet.

När jag på finska bloggen i torsdag skrev om landskapsstyrelsens beslut att utse representanterna till landskapsplanens styrgrupp, noterade jag att regional respekt gick framom partipolitik. Nu blir vi tvungna att återta beslutet och låta partipolitiken tala.

Nylands förbundsfullmäktiges ordförande Eero Heinäluoma gjorde klart för oss alla att styrgruppens sammansättning skall bestå av SFP och SDP. I annat fall tar SDP det som en signal om att den politiska viljan till samförstånd gällande 2 nya styrelseplatser för ÖNF under en övergångsperiod, inte mera behöver finnas.
Så jag kan inget annat än att lova att ÖNF ser över sitt beslut. Hoppas nu då att SDP hittar ett bra namn från Lovisaregionen så att den regionala aspekten inte helt glöms bort. Jag skulle ha väldigt svårt att acceptera att Östra Nyland representeras i landskapsplanens styrgrupp av två Borgåbor.

Även i övrigt var det motgångar i förhandlingarna. Nylands Förbund vidhåller att de inte behöver göra förändringar i sin organisation bara för fusionens skull. Då vi för fram behovet av svenskspråkig intressebevakning o.dy ( regionutvecklingslagen förutsätter detta för bl.a. prognostisering av utbildningsbehovet i tvåspråkiga områden) ser Nylands representanter tomt på oss. ”I alla våra substansenheter finns det tjänstemän som förstår svenska” svarar de. Ett förtroendemannaorgan kan de acceptera men förstår inte våra krav på att detta organ också måste ha resurser och ansvarsperson. ”Nej tack” säger jag till den typen av kaffe-drickar-sällskap vars enda funktion är att förbundets ledning kan peka på dem och säga att ”minoritetens behov nog beaktas i vårt förbund”. Vi kan se på Kommunförbundet som ett gott exempel på hur man jämbördigt beaktar och ger de svenskspråkiga aspekterna möjlighet till – för oss – nödvändiga verktyg.

Nu hjälps det inte annat än att minister Wallin (sfp) ser till att bl.a. minister Vapaavuori (kok) håller sina löften om att fusionen verkligen sker jämbördigt. Det politiska priset för fusionen var löftet om att det nya förbundet beaktar de svenskspråkigas intressen även i förvaltningens uppbyggnad. SFP skulle ha kunnat sätta många käppar i hjulet för fusionens tidtabell om inte löften givits.